phelicias

För exakt en månad sedan flyttade jag i all hast till den stad jag alltid älskat som mitt andra hem. Jag kan inte förstå att det är en månad sedan, har tiden gått så fort? Det har gått en månad och så mycket har hunnit hända som jag inte trodde skulle hända för en månad och en dag sedan. Bara ett exempel är ju att jag inte trodde jag skulle bo själv förrän på länge, men här sitter jag. Nu har jag dessutom fått nya vänner, lärt mig en hel del nya saker och jag har till och med hunnit åka hem två helger på raken OCH fått måla en tavla samtidigt som jag har pluggat arslet av mig till en tenta och sen fått varit med och dela ut tavlan.

 

Jag är faktiskt lycklig lite varje dag. Det har jag inte varit på mycket, mycket länge. Men en sak ska jag säga och det är att jag saknar mina fina vänner och min älskade familj i mitt vackra Dalarna. Det är konstigt att jag nu romantiserar en stad som jag för en månad sedan var helt spytrött på. Kanske för att jag inte längre behöver leva där och att den där staden, trots allt, är mitt hem.