AAAH!!!

aj.min.mage.hej.på.er.

Har pratat med min kära far idag. Det var trevligt. Skönt att höra hans röst lite också, och inte bara mammas jämt. (Inget illa menat, moder min, men jag har ju inte pratat med pappa sen onsdag förra veckan)
Annars har jag bara spenderat all min tid sovandes/tittandes på dåliga filmer jag sett 100 gånger förr. Och ska jag berätta en sak? Jag är precis lika trött nu som de andra dagarna när jag vaknat tidigt och åkt in till skolan. Det här känns rent ut sagt förjävligt. Jag har zero ork till något, knappt ens till att äta. Matlukten får mig att må illa helt allvarligt. Blir mätt efter två tuggor. Äter mer ändå och får ont i magen. Jag som älskar mat. Mat är bäst. Äter medicin men jag vet inte om den fungerar ens? Den har inte gjort skillnad hittills. Den kanske är annorlunda gjord här... och min svenska pillerburk är ju slut. Men jag knaprar på och hoppas på det bästa!
Jag var ut en gång idag iallafall, och det var när jag och Doni mötte Rebecka vid tåget för att sedan gå till affären för att huvudsakligen köpa vatten - men vi handlade lite annat också. Köpa vatten förresten... hör ni inte vad konstigt det låter? För oss svenskar är det väldigt konstigt. Vi köper sällan vatten, om inte mineralvatten såsom LOKA och Ramlösa. Det dricker jag väldigt sällan faktiskt.
Jag vill ha kranvatten från Dalarna. Saknar den där söta smaken vi har på vårat vatten hemma. Saknar att vara hemma.
 
Tror iallafall att jag kan komma att bli lite mer aktiv imorgon, jag både hoppas och tror att de andra tänkt ut något. Eller det hade de gjort igår iallafall! Nu är det läggdags för mig. Godnatt! ♥
 
Dagbok, Resor - London 2012 | | En kommentar |

I've got a war in my mind so I just ride

Fredag. En vecka och ännu en dag i det nya landet. Idag ligger jag dock hemma i sängen för att min mage bråkar så jävligt. Jag håller seriöst på att bli tokig! Och inatt drömde jag bisarra mardrömmar. "YAY". Jag vill nästan beskriva dom för er, men jag vet inte om det vore så bra varken för er eller för mig själv. Jag blir typ gråtfärdig när jag tänker på det så nu lämnar vi det.
Fick iallafall vara hemma idag för att vila, eftersom jag får mer ont i magen när jag är i skolan. Så det känns skönt, och nu är det helg igen. Imorgon ska jag och mina nya flatmates Rebecka, Doni, Caroline, Jessica och eventuellt ännu en tjej ta en sväng och titta i the Westfield Mall. Det ska bli roligt. Hoppas att jag mår bättre då!
 
Så... de senaste dagarna har jag haft möten med den här welfare-kvinnan flera gånger, jag har pratat med EFs Stockholmskontor och jag har pratat med rektorn. Dom vill inte att jag ska sluta. ÄN. Och jag vet ju inte ens exakt VAD jag vill. Vill hem, vill inte hem. Finns olika anledningar till allt.
 
Nu har jag ju flyttat till ett annat boende iallafall, ovanför en bar/restaurang vid namn The Weir i Brentford. Vår värdmamma bjöd oss på middag igår nere i restaurangen och hon tog med sig en vän som hette Gary. Vet ni vad han arbetar med? Vill ni veta? Klart ni vill. Han är en tvättäkta och, vad jag förstod, en riktigt duktig modedesigner! Giorgio Armani, Calvin Klein, H&M och sådant där. Ja det var coolt det.
 
Annat jag gjort är att äta chips, kramat Grace(gosedjuret min bror gav mig), ätit på donken, tagit emot paket hemifrån och väntar på ett till, köpt Vogue, läst Vogue, ätit mars och tänkt så hjärnan är bränd.
Och ja, saknat min familj. Skönt att veta att de viktigaste delarna av den finns på min axel ♥♥♥♥♥♥♥♥
 

Dagbok, Resor - London 2012 | | Kommentera |

Kluven

Om jag åker hem vet jag att det är folk som kommer tänka och kanske till och med säga "Vad var det jag sa?" och "Vad trodde du egentligen?"... och till er som tänker så... Varsågod. Om jag hoppar av, åker hem och återgår till vardagen hemma så kommer jag veta att jag försökte. Jag försökte och till en viss punkt av det här så gick det bra, men i längden funkade det inte. Men jag har saker att göra hemma också, mål att uppnå. Saker som väntar på mig! JAG VET VAD JAG VILL!
Jag vet att det är många som också tänker "Nej, åk inte hem. Du kommer ångra dig!"... ja, det kanske är sant. Men London finns kvar. Jag kan göra nya försök. Jag kanske inte fortsätter gå i skolan, men jag kanske istället skaffar mig ett jobb och stannar ändå... möjligheterna är många.
 
Just nu vill jag både åka hem och stanna kvar. Just nu vill jag helst av allt ligga hemma i min säng och snosa på mina hundar och bli bättre med magen. Just nu vill jag också leva livet och upptäcka, lära mig nya saker. Men jag funderar på om den här skolan verkligen var rätt val för mig som person. Jag vill ju egentligen vara fri, inte bunden. Och sanningen är den att just nu är jag väldigt bunden. Jag vet att det är svårt för många att förstå hur jag verkligen tänker kring det här, och varför jag resonerar si och så men jag vet att jag kommer lyckas med mig själv och mina egna mål. Jag vet bara inte exakt hur, men det visar sig. Och oavsett hur det här kapitlet slutar så kommer det ett nytt, och jag vet att jag har växt av att göra det här också... när det än slutar.
 
Det kanske verkar som att jag inte alls tror på mig själv just nu, men egentligen är det inte alls så. För som sagt vet jag att jag kommer komma någonvart. Jag har bara inte en solklar väg dit. Och alla ni som tror på mig nu, kan ju få fortsätta med det vad som än händer. Lika för er som är oroliga... Have a little faith. För det har jag.
Dagbok, Resor - London 2012, Tankar | | 4 kommentarer |
Upp