phelicias

Under det senaste decenniet har jag gått ifrån att vara en överkreativ, osäker tonåring utan självförtroende eller självkänsla till att bli en utbildad, överkreativ, utbränd, någorlunda vuxen kvinna. Det känns ganska galet att tänka på hur mycket jag förändrats över dessa tio år. Innan jag faktiskt började undersöka och tänka på saken trodde jag inte att det var så mycket - men bara av att läsa tillbaka i inlägg från 2010 får mig att slå volter av förvåning. Om det är någon annan som vill göra samma sak så kan ni klicka här och läsa.

 

Att gå tillbaka i tiden och titta fick mig att se exakt hur mycket som förändrats sedan jag gick i gymnasiet och vad mycket jag växt som människa och hur mycket jag utvecklats i min kreativitet och min förmåga att se och uppfylla mina kreativa behov. 

 

Det här året möter jag för första gången med en sann glädje över var jag befinner mig, trots att det är en plats jag vill komma ifrån psykiskt. Men jag har aldrig uppskattat mitt mörker så mycket som jag gör nu, för att jag vet att det finns utrymme att växa ur det och hjälpa mig själv. 

 

Över min julledighet har det blivit mer solklart än något annat: rutiner är superviktigt. MEN det är också viktigt att inte hata sig själv om man frångår dem ibland, vilket jag gjort under jul och nyår. Det är bara att fortsätta, precis som om jag haft jullov.

 

Idag har jag mjukstartat med sovmorgon, sen tagit tag i lite skrivarbete och ätit lunch. Nu ska jag skissa lite på ett jobb och kanske ta en promenad innan det blir för mörkt. 

 

Tack för de här tio åren, Decenniet. För alla dina smärtande mörker och alla fantastiska ljusglimtar. Du har både tagit personer från oss och skänkt oss nya att älska. Jag är glad att du är förbi, men tacksam över att få ha upplevt allting. Tacksam över att få avsluta det tillsammans med min Johannes och allt han tagit med sig in i mitt liv.