Upp och jobba
Fredagkväll är det. Men det känns fasen inte som det. Ska sova om ungefär femton minuter för imorgon ska fröken upp och jobba klockan kvart i sju. Om det varit en "vanlig" fredag kväll hade jag nog känt så här inför att lägga mig klockan tio: "Mmm, nu ska jag minsann unna mig extra sovtimmar så att jag blir riktigt utvilad imorgon" men nu när jag vet att klockan ringer ungefär kvart i sex känner jag mer: "Jaha, vad tråkigt att ödsla tid på att sova en sådan här ljus och fin kväll."
Det är den där tidiga timman alltså. Det är något med den tidiga timman. Jag är inte en morgonmänniska, jag är inte gjord för den rutinen. Kan inte äta frukost direkt, halvsover fast jag går och är arg som ett bi.
Fast jag måste säga att jag gillar tanken på att gå upp och jobba, det känns viktigt. Och bra. Som att jag äntligen har en plikt och ett flyt. Ganska trögt flyt än så länge, men definitivt ett flyt.
(Förresten ber jag om ursäkt, vet att några fortfarande väntar på balbilder och sådant MEN sanningen är den att jag jobbar och sedan sover jag. Cirka ungefär iallafall. Ska inte lova när jag lägger upp dem, men de kommer. Det gör de definitivt. Mvh, slutkörd tjej som inte är van att jobba så hårt)
Här känner jag ett starkt "Mmm" formas i strupen.