Stark som få

Med NaNo i ryggen stannar jag uppe längre än jag borde, men jag hankar mig fram. Korsade gränsen för 18000 ord igår och försöker skriva nu, känner mig inte jätteinspirerad men jag vill framåt så det är bara att bita ihop och skriva. Grejen med mig är att jag inte alltid är inspirerad när jag börjar, men jag måste börja någonstans för att kunna hitta drivet jag behöver för att komma ända fram. Så som sagt, jag biter jävligt hårt i min NaNo-kaka och tuggar på.
 
Trots att inspirationen inte riktigt är på topp och stressen tenderar att ta över mig känner jag just ikväll att jag kan klara det mesta. Känner mig så jävla bra som försöker och gör mitt bästa. Prestationsångesten är för tillfället helt bortblåst och jag tänker ta vara på det här ögonblicket och klappa mig själv på axeln. Egoboost, I believe it's called. Känner mig så jävla stark.
 
I helgen far jag hem till min pappa och har redan stämt träff med Julia. Längtar efter dessa välbekanta människor och miljöer något otroligt. Längtar efter att dricka te och äta mackor vid köksbordet och efter att sitta i soffan och äta hembakad pizza framför en film.
 
Rundar av det här inlägget och min egen egoboost med att tala om för er att jag har köpt baddräkt och ska börja simma med mina nya vänner. Hon som inte riktigt gillar sport eller inplanerad motion för motionerandets skull ska börja simma och kan säga att det känns jävligt bra. Det sägs att rörelse sätter fart på kreativiteten så det här ska nog bli alldeles utmärkt för både det ena och det andra.
 
Tjingeling, vännerna mina.