Kluven

Om jag åker hem vet jag att det är folk som kommer tänka och kanske till och med säga "Vad var det jag sa?" och "Vad trodde du egentligen?"... och till er som tänker så... Varsågod. Om jag hoppar av, åker hem och återgår till vardagen hemma så kommer jag veta att jag försökte. Jag försökte och till en viss punkt av det här så gick det bra, men i längden funkade det inte. Men jag har saker att göra hemma också, mål att uppnå. Saker som väntar på mig! JAG VET VAD JAG VILL!
Jag vet att det är många som också tänker "Nej, åk inte hem. Du kommer ångra dig!"... ja, det kanske är sant. Men London finns kvar. Jag kan göra nya försök. Jag kanske inte fortsätter gå i skolan, men jag kanske istället skaffar mig ett jobb och stannar ändå... möjligheterna är många.
 
Just nu vill jag både åka hem och stanna kvar. Just nu vill jag helst av allt ligga hemma i min säng och snosa på mina hundar och bli bättre med magen. Just nu vill jag också leva livet och upptäcka, lära mig nya saker. Men jag funderar på om den här skolan verkligen var rätt val för mig som person. Jag vill ju egentligen vara fri, inte bunden. Och sanningen är den att just nu är jag väldigt bunden. Jag vet att det är svårt för många att förstå hur jag verkligen tänker kring det här, och varför jag resonerar si och så men jag vet att jag kommer lyckas med mig själv och mina egna mål. Jag vet bara inte exakt hur, men det visar sig. Och oavsett hur det här kapitlet slutar så kommer det ett nytt, och jag vet att jag har växt av att göra det här också... när det än slutar.
 
Det kanske verkar som att jag inte alls tror på mig själv just nu, men egentligen är det inte alls så. För som sagt vet jag att jag kommer komma någonvart. Jag har bara inte en solklar väg dit. Och alla ni som tror på mig nu, kan ju få fortsätta med det vad som än händer. Lika för er som är oroliga... Have a little faith. För det har jag.
#1 - - Elin westerfors:

Vad tråkigt det inte fungerade som du tänkt!
Men det är bättre att chansa och sticka iväg och prova, än att sitta och tänka "undra vad som hänt om jag åkt till london".
Erfarenhet är alltid bra =)

#2 - - Muffinsmonstret:

Du gör vad du känner är rätt.
Det är ju som du säger, ditt liv det handlar om!
Vad du än väljer att göra genom hela livet, vet du att jag stöttar och står bakom dig i allt!

Love you girl! Puss!!!!!

#3 - - Linnea:

Det här hjälper säkert inte, men iaf, min syster har haft många säsongsjobb, och dom första två veckorna har hon alltid ringt hem och gråtit och min pappa har varit nära att sätta sig i bilen och hämta henne, hon är ändå ganska gammal haha, men till slut har det gått över och hon har snarare inte velat åka hem när det väl varit dax.
Jag hoppas att allt löser sig för dig felicia, vad du än väljer!

#4 - - Pau:

Jag tror på dig!!